Salem

Det Nya Förbundet

Vi firar påsk för att påminna oss om att Jesus dog, spikad på ett kors, att han begravdes och att han uppstod på den tredje dagen. Vi har ett trovärdigt dokument från den tiden (NT), med många vittnesutsagor om vad som hände i den fysiska, historiska verkligheten.

En annan sida av saken är vad som hände i den andliga dimensionen under påskdramat. Jag vill nu fästa vår uppmärksamhet på Förbundet, det nya Förbundet som upprättades.
Vid den sista måltiden tillsammans med lärjungarna sade Jesus: ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er.

Förbundet är ett viktigt och centralt begrepp i Bibeln. I GT finns ordet förbund närmare 300 ggr. I NT ung. 30 ggr. (Förbund, heb berith )

Gamla förbundet upprättades vid Sinai mellan Gud och Israel. Det kallas också Lagens förbund.
Men ett nytt förbund förutsades tidigt av profeter som Jesaja och Jeremia.
”Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, inte ett sådant som jag slöt med deras fäder. Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan.” (Jer 31:31f)

I NT är Nya förbundet förklarat av Paulus i flera brev. I Hebreerbrevet får vi den bästa men inte kortaste utläggningen. Hebreerbrevets huvudärende är: Jesus är överstepräst i det nya förbundet. Ett nytt förbund innebär att det gamla är föråldrat.

Men hur vet vi att det nya fungerar bättre? Är inte människan likadan idag som hon var på Sinai för 3500 år sedan? – Allt vad Herren har sagt skall vi göra och lyda, sa man på den tiden. Har det blivit bättre på den punkten? Har den frasen börjat betyda något mer än munväder i dag?
” Eftersom de inte blev kvar i mitt förbund, brydde jag mig inte om dem,” konstaterade Herren (Heb 8:9). Men nuförtiden håller människor förbundet..?
Nej, kan vi vara överens om att ingen människa någonsin kommer att kunna hålla ett förbund med Gud? (Vi klarar ju inte ens att hålla våra egna små förbund.)

Nu kommer vi till den verkliga visheten. Gud är smart. Och han gillar att vara Gud. Han älskar att lösa omöjliga problem. Han är aldrig rådlös.

Ett förbund fordrar minst två parter. Det nya förbundet har Gud på ena sidan, men vem står på den andra? Sinaiförbundet ingicks med Israel som nation. Det nya har inte ingåtts med Israel som nation. Inget i Skriften tyder på det. Kanske församlingen? Den fanns inte då. Eller lärjungaskaran vid den första nattvarden? De blev inte tillfågade. ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod”, förklarade Jesus som ett faktum.

Gud har ingått det nya förbundet med människan Jesus. Han uppfyllde profet ordet: ”Jag skall bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, för att upprätta landet…” (Jes 49:8) Jesus var jude och kunde alltså representera Israel. Han är den enda i historien som var kapabel till en sådan sak.
När man upprättar kontrakt är det viktigt vem som skriver under. Det är den som undertecknat kontraktet som är ansvarig för att avtalspunkterna uppfylls.

Jesus är innehavaren och förmedlaren av det nya förbundet.

Jesus har skrivit under med sitt eget blod. Det nya förbundet är fullständigt vattentätt. Jesus namn garanterar att avtalet håller. Kristus är medlare för ett nytt förbund.
(Heb. 9:15-17). Medlare = löftesman, skiljedomare, borgens man.
Här öppnas tillgångarna. Allt vad Jesus var i besittning av genom förbundet har han testamenterat till människan, till alla som tror på honom. (Den enda vägen till Gud)
Jesus dog. Då trädde hans testamente i kraft. (Testamente = förbund i grt) Arvet skall utdelas till förmånstagarna. ” för att de kallade skulle få det utlovade eviga arvet” (15) Lägg märke till uttryck som ”i Kristus” i NT, t.ex. i Ef. Det döljer rikedomar. Obs, att hela arvet inte är tillgängligt för oss nu, här i tiden. Det får vi när Guds Rike fullbordas, vid hans ankomst. Vi får förskott, dit hör DHA och Andens gåvor.

Förbundsvillkoren för människan

Blod var en väsentlig del av Gamla förbundet. Det finns en rad i Heb 9:22 som den moderna människan inte riktigt klarar av att ta till sig: ”.. utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.” ( Här är kommentatorerna förvånansvärt tysta.)
”Utan blod”, betyder att förlåtelse inte är något att ta lätt på. Gud förlåter inte genom att han glömmer saker. Det gör inte vi heller. Gud förlåter genom försoning.
Försoning uppnås genom att sanningen kommer fram. Den skyldige träder fram, bekänner sin synd och tar emot sin dom. Bortförklaringar eller feghet duger inte inför Gud.

Blodet i GT:s offerkult visade, att den skyldige borde ha dött, men att någon annan, ett oskyldigt djur, dog istället. Det ställföreträdande blodet visade, att den skyldige är död, och inte mera kan straffas. Döden ger skuldfrihet.

Jesus bar all världens synd. Han kunde göra det eftersom han själv var skuldfri. Han dog. Synden blev därmed dömd och bestraffad. Ingen som träder in under försoningens villkor kan mera straffas. Syndaren får förlåtelse och går fri. Då – men först då – glömmer Gud syndarens skuldregister. Det finns inte mera! ”Jag skall i nåd förlåta dem deras missgärningar och deras synder skall jag aldrig mera komma ihåg!” (Heb 8:12)

Guds helighet kräver fullständig rättvisa. Udda är aldrig jämnt för honom. Men han vill ingen syndares död. Han har lyckats lösa ett olösligt problem. Han har dömt och bestraffat synd och erbjuder samtidigt syndaren förlåtelse och frihet. Försoningens dörr öppnades och är fortfarande öppen. Det nya förbundet upprättades av Jesus och det kan aldrig brytas. Det gäller för evigt.

En välsignad påskhelg önskar Carl-Johan och Siv-Lilly Nylund